"Enligt UN-Women – FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt – visar nationell statistik att så många som sju av tio kvinnor i världen uppger att de utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld någon gång i livet. Statistiken tydliggör att våld mot kvinnor och flickor är ett universellt fenomen, oberoende av inkomst, klass och kultur. Våldet mot kvinnor och flickor tar sig olika uttryck och former och kan till exempel handla om våld i nära relationer, barn- och tvångsäktenskap, påtvingad graviditet, hedersbrott, kvinnlig könsstympning, kvinnomord, sexuellt våld begånget av annan än partner, sexuella trakasserier på arbetsplatsen, andra institutioner och i offentliga rum, människosmuggling, statligt sanktionerat våld och våld mot kvinnor i konfliktsituationer. Grupper av kvinnor och flickor som utsätts för olika sorters diskriminering löper en extra stor risk att drabbas av våld."
Generalsekreterarens rapport om förebyggande av våld mot kvinnor och flickor, presenterad för FN:s 57:e kvinnokommission i mars 2013.
Rapporten om förebyggande av våld mot kvinnor och flickor ("The Prevention of violence against women and girls [1]") speglar den oro som deltagarna gav uttryck åt på IUL:s globala kvinnokonferens i Genève i maj 2012 med anledning av det ökade våldet mot kvinnor i hemmet, på jobbet och i samhället.
Ökningen kan delvis kopplas till den globala finanskrisen och den växande religiösa fundamentalismen och andra extrema rörelser. Men den främsta orsaken till att våldet mot kvinnor kan öka är den bristande politiska viljan att omsätta deklarationernas, konventionernas och lagarnas grundläggande mänskliga rättigheter i praktiken.
Enligt en av FN:s tidigare särskilda rapportörer om våld mot kvinnor har få insatser gjorts för att förebygga våld mot kvinnor eller hantera de bakomliggande orsakerna till detta våld. Våld mot kvinnor är fortfarande det mest brutala uttrycket för den ojämlika maktfördelningen mellan män och kvinnor – 65 år efter godkännandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och 34 år efter godkännandet av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
FN:s kvinnokommissions 57:e möte pågår just nu. Huvudtemat är våld mot kvinnor. Trots det ägnar regeringarna i till exempel Iran, Ryssland, Saudiarabien, Sudan och Vatikanstaten mötet åt att ifrågasätta kvinnors mest grundläggande mänskliga rättigheter. De här regeringarnas ansträngningar för att försvaga och underminera redan universellt beslutade konventioner måste stoppas kraftfullt. Våld kan aldrig ursäktas med att det baserar sig på kultur, sedvänjor och ”traditionella” värderingar och handlingssätt. Regeringar och kyrkor som är ökända för sina brott mot mänskliga rättigheter – bland annat genom sexuellt våld – ska inte tillåtas fortsätta angripa kvinnors rättigheter inom ramarna för FN:s kvinnokommission.
I IUL:s handlingsprogram för jämställdhet åtar sig IUL att kämpa för trygga och bra arbetsplatser för kvinnor; verka för att en policy mot mobbning och sexuella trakasserier införs på alla arbetsplatser; fortsätta att behandla frågor gällande kvinnors arbetsmiljö varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas (...) våld i hemmet och på arbetsplatsen.
Facket är en av de mest demokratiska och representativa samhällskrafterna och måste därför spela en framträdande roll i avskaffandet av det könsbaserade våldet. När alltför många regeringar nu struntar i att ta itu med de bakomliggande orsakerna till våldet mot kvinnor måste facket betrakta och hantera våldet på arbetsplatsen – inklusive sexuella trakasserier – som en del av det mer allmänna uppdraget som består i att skydda medlemmarnas rättigheter och personliga integritet.