Medan europeiska fack förbereder en EU-omfattande aktionsdag mot åtstramningspolitiken den 29 september laddar de spanska centralorganisationerna CC.OO och UGT för en landsomfattande generalstrejk samma dag. I den första av en rad intervjuer med IUL-medlemmar om den planerade strejken har IUL talat med Javier González Martino, generalsekreterare i FECOHT-CC.OO, handels-, hotell- och turismfacket inom Comisiones Obreras.
De spanska facken försvarar sig mot ett tvåfrontsangrepp. Banker, börsmäklare och spekulanter har med Internationella valutafonden IMF i spetsen krävt dramatiska garantiåtgärder för sina obligationer. I maj tvingade socialistregeringen igenom ett sparpaket på 15 miljarder EUR med stora nedskärningar i offentliga utgifter och investeringar och en 5-procentig lönesänkning för offentliganställda. Det andra angreppet var det paket med arbetsmarknadsreformer som först presenterades av regeringen i juni och fastställdes av parlamentet den 9 september och som gör det enklare och billigare för företag att sparka anställda.
I den första av en rad intervjuer med IUL-medlemmar om den planerade strejken har IUL talat med Javier González Martino, generalsekreterare i FECOHT-CC.OO, handels-, hotell- och turismfacket inom Comisiones Obreras.
Inte bara Spaniens regering utan EU, G20, finansjättarna och IMF säger att tiden nu är ute för stimulansåtgärder: regeringarna måste driva igenom sparpaket får att få ordning på ekonomin. Den planerade strejken är ett klart nej till den linjen. Varför tycker ni att sparpaket inte är lösningen? Och vilka konkreta åtgärder föreslår ni för att skapa fler jobb, realinvesteringar och en stark offentlig sektor?
CCOO föreslår en reform av finanssystemet som säkrar kontrollen över och flödet av lån och krediter till familjer och företag, en närings-, energi- och utbildningspolitik som kan ta oss bort från en tillväxtmodell som är helt inriktad på bygg- och fastighetsbubblor, samt en skattereform som gör slut på skattefusket.
Vi är ju fackföreningar och ville därför förhandla om en nationell överenskommelse som skulle låta landet hantera krisen så bra som möjligt. Regeringens fientliga ingripande applåderades av arbetsgivarna och blev droppen som fick bägaren att rinna över för centralorganisationerna CC.OO och UGT. Vi föreslog andra alternativ och en annan politik för att minska budgetunderskottet genom att höja lönerna och göra den svarta eller grå ekonomin vit. Vi ville också reformera kollektivförhandlingssystemet genom att stärka det, skydda de allmänna pensionssystemen och få bukt med missbruket av tillfälliga och korta anställningar.
Slutligen säger CC.OO nej till en höjning av pensionsåldern till 67 år, eftersom det är en helt onödig åtgärd. Vi är istället positiva till att de befintliga flexibla frivilliga pensionsvillkoren stärks.
Hur skapar ni stöd för strejken inte bara hos era medlemmar utan i ett vidare sammanhang?
Uppmaningen till generalstrejk den 29 september är ett svar på det värsta angreppet på rätten till arbete på 30 år. Sorgligt nog är det ju en så kallad vänsterregering som står för angreppet, en regering som stöds av arbetsgivarna.
I CC.OO är vi övertygade om att arbetstagarna den 29 september kommer att säga ett rungande nej till arbetsmarknadsreformerna.
Vi håller som bäst på att informera arbetsplatser och allmänhet om hur facket resonerar och vad vi föreslår för alternativ. CC.OO och UGT har uppmanat folkrörelser, samhälls- och kulturorganisationer och vänstersympatisörer att aktivt ta del i generalstrejken för arbetstagarnas rättigheter den 29 september.
Vad står på tur efter 29 september?
Mer än någonsin tidigare måste vi nu fortsätta slåss för att återta de rättigheter som den sittande regeringen fråntagit oss. För oss är det viktigt att inte glömma att arbetstagarnas rättigheter offras på EU:s och finansmarknadernas altare. Vi måste slåss emot de grupper och individer som orsakat den rådande globala finanskrisen. Europeiska och globala fack måste tillsammans skapa alternativ som kan förbättra och stärka välfärdsstaten globalt.
Jag vill å FECOHT-CC.OO:s vägnar tacka den europeiska fackföreningsrörelsen för de stöd- och solidaritetsbudskap vi får.