Seatech International är en colombiansk tonfiskförädlare som säger sig arbeta ”för att ge samhället en hälsosam miljö och hållbar utveckling”. På företagets jättelika fabrik i Cartagena tillverkar 1 500 arbetare produkter åt varumärket Van Camp för export i hela Latinamerika. Men bara 13 av arbetarna har fast anställning. Resten är outsourcad, tillfälliganställd engångspersonal.
Många av fabrikens anställda har jobbat i årtionden på ”tidsbegränsade” kontrakt. Enligt företagets personalchef Jaime Davila Pestana är det ”inte möjligt” för företaget att ha direktanställd personal.
Den 7 augusti bildade ett hundratal av de anställda på Seatech livsmedelsarbetarfacket USTRIAL. När direktörerna två dagar senare informerades om den nya fackföreningen började de genast sparka medlemmarna, bland annat nästan hela styrelsen. Uppsägningarna fortsatte till den 12 augusti när fabriken stängdes ”för underhåll” till 23 augusti. Sedan steg antalet uppsägningar till 87. Enligt Luis Pedraza som basar över IUL-anslutna UNAC är USTRIAL:s ordförande Fredis Marrugo – en av de 13 fast anställda på fabriken – fånge på sin egen arbetsplats och hela tiden omgiven av säkerhetspersonal som hindrar honom från att prata med arbetskamraterna. Polisen har spärrat av fabriken och jagar till och med bort de sparkade arbetarna från vägen.
Det är fint med hållbar utveckling...
Seatech skryter med de kontrollsystem med vars hjälp företaget uppfyller ”sitt etiska och sociala ansvar” samtidigt som personalstyrkan decimeras. Fackligt aktiva på Seatech har bildat en förening för att tackla den epidemi av belastningsskador som drabbat ett stort antal anställda. Stiftelsen Fundación Manos Muertas (Stiftelsen döda handen) hjälper dem som drabbats av karpaltunnelsyndrom och andra belastningsskador till följd av de långa arbetsdagarna och den uppskruvade arbetstakten. Belastningsskador erkänns inte som yrkessjukdomar och därför är fältet fritt för Seatech att sparka drabbade arbetare utan kompensation.
Så här säger USTRIAL-funktionären Edna Guzman (som jobbade som outsourcad i 18 år på Seatech):
– Vi vill visa världen Seatechs rätta ansikte och att de tillverkar sin berömda Van Camps-tonfisk på bekostnad av arbetarnas hälsa. Vi vill att alla ska känna till de vidriga förhållandena här.
Med stöd av IUL och centralorganisationen CUT fortsätter Seatecharbetarna kämpa för att de sparkade kamraterna ska få jobben tillbaks, fackföreningen ska erkännas och arbetsgivaren börja förhandla om ett kollektivavtal. De kämpar i uppförsbacke, mot korrumperade poliser och myndigheter.
Intervjuer och senaste nytt finns på IUL:s latinamerikanska regionsekretariats hemsida [1].