När Sydkorea gick med i OECD 1996 var ett medlemsvillkor att landet lovade reformera sin arbetsrätt så att den överensstämde med ILO:s normer. Inga reformer har gjorts och situationen har förvärrats markant.
Inför G20-mötet i Söul i Sydkorea 11-12 november vill nu internationella fackföreningar sätta press på den sydkoreanska regeringen och tvinga den att ändra landets auktoritära arbetsrätt och arbetsmarknad i enlighet med internationella normer och landets tidigare löften.
ILO har upprepade gånger uppmanat den sydkoreanska regeringen att förändra landets arbetsrätt som gör det olagligt med legitim facklig verksamhet, förbjuder mängder av offentliganställda att gå med i facket eller förhandla kollektivt och främjar en storskalig användning av osäkra jobb som i praktiken berövar arbetstagarna deras kollektiva rättigheter.
Trots löftena från 1996 har Sydkoreas nuvarande och tidigare regeringar vägrat ratificera ILO-konventionerna 87 (föreningsfrihet) och 98 (kollektiva förhandlingar).
Paragraf 314 i landets strafflag – om ”hindrande av affärsverksamhet” – används rutinmässigt för att arrestera och fängsla fackföreningars ledare och medlemmar och lamslå facket med miljonböter. Över 300 fackligt aktiva har fängslats de senaste 18 månaderna.
En luddig definition av ”livsviktiga tjänster” gör det möjligt för regeringen att frånta mängder av offentliganställda rätten att gå med i facket. Fack för statsanställda, lärare, bygg- och transportarbetare berövas rätten att representera fler än 250 000 anställda.
Outsourcing, underleverantörsavtal och andra former av osäkra jobb [1] främjas aggressivt och fråntar hela kategorier på arbetsmarknaden rätten att representeras av facket. Ungefär hälften av alla arbetstagare i Sydkorea har tidsbegränsade, indirekta, tillfälliga anställningsavtal. Sydkoreanska centralorganisationen KCTU:s metallarbetarförbund känner till företag som använder upp till ett hundratal bemanningsföretag på en enda fabrik – allt i syfte att hindra arbetarna från att gå med i facket och förhandla med sin verkliga arbetsgivare.
När krisen drabbade produktionen på Ssangyong Motors besvarade företagsledningen fackets krav på förhandlingar om jobbdelning med att helt sonika sparka den inhyrda personalen. Under den strejk som följde (maj-augusti 2010) utsatte kravallpolisen hela tiden arbetarna för våld, bland annat användes elchocksvapen.
I ett viktigt beslut förra året uppmanade ILO:s kommitté för föreningsfrihet Sydkoreas regering att sätta stopp för missbruket av osäkra anställningar som fråntar arbetstagarna deras rättigheter.
Men den enda arbetsrättsreformen som föreslås handlar om att ändra den period som inhyrd personal får vara anställd innan de måste erbjudas fast anställning – och förlänga den från två år till fyra! Sungjong Lee, politiskt ansvarig på IUL-anslutna KFSU (Korean Federation of Private Service Workers' Unions) fördömer lagförslaget eftersom arbetsgivarna kommer att utnyttja det för att smita undan från sitt arbetsgivaransvar för inhyrd personal: de flesta arbetsgivare, säger Lee, kommer helt enkelt att ersätta tillfällig personal som närmar sig tidsgränsen för fast anställning med nya inhyrda.
Ett alldeles nytt lagförslag skulle också utöka de 32 arbetsbeskrivningar som idag är tillåtna för bemanningsföretag med 17 nya klassificeringar (för att möta ”marknadens behov”). Enligt Nambee Park, ordförande i IUL-anslutna kvinnofacket KWTU (Korean Women’s Trade Union), har förslaget redan lett till att många direktanställda kvinnliga arbetstagare fått jobben förvandlade till bemanningsjobb och därmed förlorat i trygghet, lön och förmåner. Om de återstående restriktionerna för bemanningsföretag avskaffas, berättar Park, kommer låglönejobben att bli ännu fler, anställningstryggheten sämre och könsdiskrimineringen värre.
De globala facken ITUC och TUAC uppmanar nu gemensamt till påtryckningar på G20-länderna så att det akuta behovet av arbetsrättsreformer hamnar i centrum på G20-mötet. En kort sammanfattning, brevmallar och bakgrundsmaterial för fackföreningar kan laddas ner från Internationella metallfederationen [2] IMF:s hemsida på engelska, franska, tyska, ryska och spanska.
Men man måste inte bo och arbeta i ett G20-land för att stödja våra sydkoreanska kamrater! Fackföreningar i alla länder kan använda kampanjmaterialet för att förmå sina regeringar att sätta press på den sydkoreanska regeringen, organisera aktioner och protestmöten utanför sydkoreanska beskickningar och informera medlemmarna och allmänheten om den aktuella situationen – och det akuta behovet av förändring.
------------------------------------
”G20-gruppen består av finansministrar och riksbankschefer från Argentina, Australien, Brasilien, EU, Frankrike, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Kanada, Kina, Mexiko, Ryssland, Saudiarabien, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet, Tyskland och USA.