Engångsjobben är på frammarsch – och de globala bemanningsföretagen har Ryssland i siktet för en global offensiv.
Två medlemmar i den ryska duman (riksdagen) – varav den ena är gruv- och metallarbetarfackets ordförande – har presenterat ett lagförslag som i praktiken skulle förbjuda bemanningsföretag i landet. Enligt lagförslaget måste direktanställning erbjudas när ett direkt anställningsförhållande föreligger. Detta sker genom att det blir förbjudet att infoga ett trepartsförhållande mellan arbetstagare och faktisk arbetsgivare med hjälp av bemanningsföretag. Förslaget har kritiserats häftigt av bemanningsföretagens globala branschorganisation, Ciett, som med lobbyverksamhet försöker få det ryska lagförslaget stoppat – för arbetstagarnas skull...
De ryska bemanningsföretagens anställda lever idag i en gråzon som varken är rättsligt fastställd eller entydigt olaglig. Den juridiska osäkerheten gör det svårt för bemanningsföretagen att expandera så snabbt som de vill på den lönsamma marknaden för engångsjobb. De ryska arbetstagarna kan vara tacksamma för att uppskattningsvis max 100 000 jobb i landet idag förmedlas av bemanningsföretag, även om andra former av osäkra anställningar naturligtvis också förekommer. För branschen är det inte bara den enorma ryska marknaden som står på spel: den juridiska gråzonen omfattar hela det gamla Sovjet. I Namibia förbjöds bemanningsföretag, men vips stoppades den nya lagen när branschlobbyn överklagade den och sa att den stred mot deras ”grundläggande rättigheter”. En liknande debatt pågår i Sydafrika där COSATU är starkt emot att bemanningsföretagens revir utvidgas.
Ciett – arbetstagarens språkrör?
Ciett backas upp av de globala bemanningsjättarna och ett nätverk av nationella branschförbund och beskriver sig själva som ”det officiella språkröret för bemanningsföretagens intressen”. Inför juridiska hinder ändrar språkröret tonläge. I ett brev nyligen till dumans talman började Ciett med att påstå att ett förbud mot bemanningsföretag är ”olämpligt ur ett arbetstagarperspektiv”.
Enligt Ciett arbetar bemanningsföretagen för arbetarklassens bästa genom att ”skapa jobb som annars inte skulle finnas och sänker därmed arbetslösheten”. De är ett ”steg på vägen mot fast anställning” och bidrar till att åstadkomma den ”optimala balansen mellan flexibilitet och trygghet för de arbetstagare som är tillfälligt anställda via bemanningsföretagen”.
Med hänvisning till dessa lovvärda mål uppmanar Ciett Ryssland att ratificera ILO-konvention 181 om privat arbetsförmedling.
Cietts argumentation saknar verklighetsgrund och är ren och skär ideologi. Det är investeringar som skapar arbetstillfällen, inte personaluthyrning. Den lavinartade ökningen av osäkra jobb på senare tid har åtföljts av tilltagande fattigdom, ojämlikhet, otrygghet och en brant nedgång i fackets organisationsgrad och förhandlingsstyrka. Under samma period har bemanningsföretagen vuxit som svampar ur jorden globalt med fler och fler anställda, högre vinster och större inflytande. Det finns inga övertygande bevis för att bemanningsjobb skulle vara ett ”steg” på vägen mot fast anställning (eller behöver vi kanske bara mer av det?). Å andra sidan har vi överväldigande erfarenhet av företag i alla branscher där de osäkra anställningarna tidigare var fåtaliga men idag har ersatt direktanställningarna och blivit norm. IUL:s medlemmar – och arbetstagarna i allmänhet – har ännu inte sett röken av den ”optimala balansen mellan flexibilitet och trygghet” som Ciett förespråkar.
Bruk och missbruk av konvention 181
ILO-konvention 181 syftar till att reglera verksamheten för bemanningsföretag i länder där de redan finns eller där den rättsliga grunden för en etablering övervägs. Konventionen är inte avsedd att främja deras expansion – precis som avsikten med konvention 184 om arbetsmiljö i jordbruket inte är att öka användningen av bekämpningsmedel.
Den relativt korta konventionstexten hänvisar konkret hela sju gånger till att regeringar och stater i varje steg måste samråda med ”de mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna”, till att börja med för att fastställa den grundläggande frågan om ”de privata arbetsförmedlingarnas rättsliga ställning”. ”Samrådet” ska sannolikt inte inskränkas till lobbyverksamhet i skumma korridorer och en begränsad parlamentarisk debatt – och får helt klart inte styra samrådsprocessens resultat. På samtliga nivåer måste facket aktivt medverka i de beslut som i grunden utformar arbetsmarknadens reglering och aldrig låta sig nöja med att samtalen om ”rättslig ställning” endast rör detaljerna och inte den grundläggande frågan om huruvida bemanningsföretagen alls ska tillåtas vara verksamma i landet. Förbud är självklart ett alternativ.
Ciett bör uppmanas att besöka de ryska arbetstagarna på deras arbetsplatser och berätta om engångsjobbens fördelar.
Det sägs dessutom uttryckligen i konventionen att regeringar och stater – efter samrådet med representativa arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer och enligt villkoren i konventionen – kan förbjuda personaluthyrning vad gäller ”vissa kategorier av arbetstagare eller ekonomiska verksamhetsgrenar”. Vid olika tillfällen har så vitt skilda länder som Belgien, Spanien och Norge förbjudit bemanningsföretag att verka i jordbruket, hotell- och byggbranschen, ”riskyrken” och hela offentliga sektorn. Att ett land ratificerar konventionen innebär inte att det är fritt fram för bemanningsföretagen att invadera varenda offentlig eller privat arbetsplats – landets regering har fortfarande rätt att införa förbud och restriktioner.
ILO och osäkra anställningar – arbete pågår
Eftersom arbetsgivarna kränger sin vara i ILO:s namn är det på sin plats att titta lite närmare på vad ILO faktiskt säger om osäkra anställningar och fackliga rättigheter.
ILO:s konventioner fastställer normer. Lika viktiga är de lagar som utformas när konventionerna testas under verkliga förhållanden. Lagarna – som är den ständiga bearbetningen av normernas betydelse och tillämpning under växlande förhållanden – utformas genom arbetstagarnas kamp, till exempel kampen mot engångsjobb. Som svar på protester från fack i Sydkorea och Colombia har ILO:s kommitté för föreningsfrihet nyligen fastställt att personaluthyrning, om den hindrar arbetstagare från att förhandla med "användarföretaget", den faktiska chefen, strider mot kärnkonventionerna 87 och 98 om föreningsfrihet och rätten att förhandla kollektivt med arbetsgivaren.
Utkontrakterat ansvar, försvagat fack
Bemanningsföretagens huvudsakliga – och farligaste – verksamhet definieras i artikel 1 (b) i konvention 181 som att tillhandahålla ”tjänster som består i att anställa arbetstagare med avsikt att erbjuda dem åt en tredje part som kan vara en fysisk eller juridisk person (nedan kallad ett ”användarföretag”) som bestämmer deras arbetsuppgifter och leder arbetsuppgifternas utförande.” Det är just den här mekanismen som gör att den faktiska arbetsgivaren – som organiserar och leder arbetet, bestämmer bemanningsnivåer och anställningsvillkor – slipper undan allt ansvar och att det blir omöjligt för arbetstagarna att ta tillvara sina rättigheter.
Att hyra in tillfälliganställda från bemanningsföretag är mer än bara en sparåtgärd. Det handlar om att försvaga eller helt utplåna fackets förhandlingsposition genom att minimera storleken på den kollektiva förhandlingsenhet genom vilken facket förhandlar om arbetsvillkoren. Konvention 181 bekräftar arbetstagarnas rätt att utöva sin föreningsfrihet gentemot den formella arbetsgivaren, bemanningsföretaget. Men vad gäller den faktiska arbetsgivaren säger konventionen ingenting. Under de förhållandena är föreningsfriheten och rätten att kollektivförhandla en ren formsak eftersom de inte kan utövas i praktiken. (se IUL varnar FN för att osäkra jobb urholkar mänskliga rättigheter [1]).
Det är anledningen till att facket har fått allt svårare att utnyttja sin faktiska förhandlingsposition för att förhandla fram avtal som sätter klara gränser för arbetsgivarens rätt att anlita bemanningsföretag. I Sverige blev det lagligt med privat arbetsförmedling 1994 – och engångsjobben invaderade genast arbetsplatserna. Det krävdes många års kamp och hot om landsomfattande strejk tidigare i år för att svenska Livs skulle kunna teckna ett avtal teckna ett avtal [2] som säger att inhyrd personal bara får tas in efter förhandlingar med det lokala facket.
Bemanningsföretagens slukar allt i sin väg och det betyder att personalen de hyr ut inte kan behandlas som en tydlig kategori i en egen sektor. De finns i allt högre grad i alla sektorer. Därför kräver de globala facken i sina Gemensamma principer för bemanningsföretag [3] bland annat att uthyrd personal där de används ska omfattas av samma kollektivavtal som andra anställda på användarföretaget.
Kampen för anständigt arbete kräver att vi sätter stopp för det pågående angreppet på fackets förhandlingsposition på arbetsplatsen, inte att vi anpassar oss efter det. Det är med den utgångspunkten som vi måste bemöta Ciett och deras stödtrupper när arbetsrätten hotas av långtgående förändringar – och när arbetstagarnas rättigheter missbrukas.