Styrgruppsmötet den 7 september började med ett kraftfullt meddelande från medordförande Klaus Hoffmann angående den pågående konflikten i Indonesien. Han insisterade på att företaget även fortsättningsvis fokuserar på denna fråga och att konflikten ska få en snar lösning. En av de främsta diskussionsfrågorna vid mötet gällde ersättning för arbete. Till följd av flertalet invändningar vid tidigare möten när det gäller brist på data, information och transparens samt hur man ersätter kollektiva löneökningar med enskilda prestationsgrundande bonussystem, hade Nestlé vid NECIC-mötet i juni indikerat att man skulle ge oss en presentation kring sin lönepolitik.
Presentationen handlade om policy och olika sorters ersättning och kriterier när det gällde företagsledning och andra sorters anställda som INTE täcks av kollektivavtal. Vi fick veta att Nestlé strävar efter att ”ersätta sina anställda konkurrenskraftigt men inte överdrivet”. Lönenivån grundas på lokala undersökningar av ”jämförelsevisa grupper” och målet är att ersättningen ska ligga 25 % högre än den aktuella marknadens lönemedian. När man gör budgeteringen prioriterar man enskilda löneökningar. Allmänna löneökningar ska undvikas ”om det inte finns kontraktsmässiga eller juridiska krav” på sådana. Trots försök att se skillnad på dessa riktlinjer och dem som gäller arbetstagare som täcks av kollektivavtal (för vilka man inte gav någon information), står det helt klart att facket kommer att utmanas alltmer av Nestlés strävan efter att ersätta kollektivavtal med enskilda löneförhandlingar. Nestlé kommer att försöka undvika att ge den information som ger förhandlarna en sann och rättvis bild av företagsresultatet och istället bidra med ”kompensationsundersökningar” och införa resultatbaserade utvärderingar och bonussystem i fabrikerna.