Arbetsgivare och bemanningsföretag tjänar båda på en opportunistisk klausul i EU-direktivet om bemanningsföretag. I Storbritannien blev direktivet lag i oktober och de negativa effekterna märks redan, berättar IUL-förbundet Unite.
För att kringgå kravet att bemanningspersonalen efter 12 veckors kontinuerligt arbete ska ha rätt till samma lön och vissa om än inte alla förmåner – likabehandling gäller inte för uppsägningar, avgångsvederlag eller pensionsförmåner – samarbetar arbetsgivare och bemanningsföretag för att förvandla den berörda personalen till fast anställda... hos bemanningsföretaget.
Enligt det så kallade svenska undantaget betraktas fast anställda hos bemanningsföretag inte längre som tillfälligt anställda – trots att de i praktiken endast är tillfälligt uthyrda av bemanningsföretaget. På arbetsgivarspråk heter det att förfarandet ger ”synergier” på behovet av ”flexibilitet”. Den verkliga synergin förser användarföretaget med generösa kostnadsbesparingar och gör det möjligt för bemanningsföretagen att gå vidare med sin kolonisering av arbetsmarknaden.
Hos till exempel Carlsberg har Unite haft en överenskommelse om att den inhyrda logistikpersonalen skulle begränsas till cirka 15 % av arbetsstyrkan. Det har överskridits – men trots diskussioner med facket om en översyn av situationen har företaget instruerat alla sina personaluthyrare att förvandla sin tillfälligt anställda personal till ”fast anställd”. Samtidigt försöker Carlsberg skriva in i kollektivavtalet att ingångslönen för nyanställda ska vara 80 % av lönen för dem med längre anställningstid och höjas till 90 % efter ett år. Trots att Unite kämpar för att gå steget längre och höja lönen till 100 % efter två års anställning vägrar Carlsberg gå med på det. ”Synergin” i det här fallet är sämre lön för en ökande del av den direkt anställda arbetskraften och en institutionalisering av orättvisa villkor för den växande armén av inhyrd personal.
Det svenska undantaget har redan blivit regel i detaljhandeln. En talesperson för varuhusjätten Tesco berättade för Financial Times 24 oktober att undantaget ”används vitt och brett i hela näringslivet av bemanningsföretagen som en metod för att se till att personaluthyrning fortsätter vara ett konkurrenskraftigt och flexibelt alternativt. Strategin erkänns av brittiska regeringen, den brittiska detaljhandelns branschorganisation British Retail Consortium och brittiska arbetsgivarorganisationen CBI.” Vad som inte nämns i uttalandet är hur bemanningsföretagens kunder uppmuntrar och tillämpar den här metoden.
Den 26 oktober rapporterade Financial Times att ett bemanningsföretag flyttade över 8 000 av sina 25 000 tillfälligt anställda till fasta anställningsavtal – bland annat personal på DHL som levererade delar till en monteringsfabrik för Jaguar Land Rover, där Unites medlemmar tvingades skriva på avtal som gav dem upp till 200 GBP mindre i veckan!
Och 31 oktober berättade en talesperson för varuhuskedjan Morissons för livsmedelsbranschens webbtidning JustFood att bemanningsföretagen ”vi arbetar med har funderat ganska länge på hur de ska följa den nya lagen. De har proaktivt övervägt att använda den här modellen eller anställer redan sin personal. Vårt nätverk av bemanningsföretag kommer att erbjuda Morrisons tillfällig personal som kan vara anställd hos bemanningsföretagen på avtal som är utformade enligt det så kallade svenska undantaget.” ”Undantagspersonalen” hos Morrisons arbetar inom både logistik och livsmedelstillverkning.
Den tilltagande trenden bland företag att skriva dubbla avtal innebär att tillfälligt anställda som slipper det svenska undantaget kommer att upptäcka att referenspunkten för likabehandling är ingångslöner på eller knappt över den lagstadgade minimilönen, med få eller inga förmåner.
Jennie Formby, förbundsombudsman på Unite Food, Drink and Tobacco, säger att ”arbete i bemanningsföretag traditionellt har sett betraktats som ett steg på vägen mot fast anställning på värdföretaget. Den senaste utvecklingen har skapat något som nu troligen kommer att leda till en permanent skiktning av arbetsmarknaden. Det ironiska är att den reglering av bemanningsföretagen som vi alla trodde skulle förbättra villkoren för deras personal i själva verket har institutionaliserat låga löner och minimivillkor.”