OECD:s uppdaterade riktlinjer för multinationella företag antogs officiellt i Paris 25 maj 2011. För facket öppnades därmed nya möjligheter att använda processen. De uppdaterade riktlinjerna innehåller ett nytt kapitel som beskriver hur de tillämpas på leveranskedjor och affärsrelationer som tidigare skyddat företag från ansvar, t ex licensiering och franchising. Ett nytt kapitel om mänskliga rättigheter specificerar en bredare palett än tidigare av människorättsinstrument som anger ramarna för företags uppförande. Kapitlet om sysselsättning – som är det som oftast använts när facket protesterat mot brott mot OECD-riktlinjerna – har även utvidgats och innehåller nu viktiga delar av ILO:s trepartsdeklaration om multinationella företag och socialpolitik.
IUL har medverkat aktivt i varje steg i uppdateringsprocessen, plus i utarbetandet av de riktlinjer för företagande och mänskliga rättigheter som tagits fram av FN:s särskilde representant för företagande och mänskliga rättigheter, John Ruggie, och som varit referenspunkt för centrala delar av uppdateringen. TUAC, den fackliga rådgivande kommittén i OECD, är värd all uppskattning från arbetarrörelsen och dess sympatisörer för det engagemang och kunnande kommittén uppbådat för att försäkra sig om att facket skulle få största möjliga inflytande över processen, en insats som var avgörande för att åstadkomma en uppdatering som i själva verket är en förbättring.
Riktlinjerna är även i fortsättningen i högsta grad ett oavslutat kapitel. Den effektiva användningen av riktlinjerna har alltid försvårats av deras tvetydiga skrivningar (som nu åtminstone delvis rättats till) och i praktiken av att centrala nationella kontaktpunkter medvetet vägrat tillämpa dem objektivt – eller rent av struntat i att göra det. De uppdaterade riktlinjerna innebär en del förbättringar på det området men saknar de fasta förfaranderegler som facket efterlyst redan från första stund i uppdateringsprocessen, eftersom de är avgörande för att riktlinjerna ska fungera. Om facket vill utnyttja riktlinjerna på ett effektivt sätt måste vi fortsätta pressa på för att systemet med nationella kontaktpunkter ska fungera som det är tänkt. IUL:s erfarenheter av riktlinjerna har visserligen ofta och på många platser varit frustrerande – men i slutänden har det ändå visat sig mödan värt att trycka på.