[1]Mindre än en vecka före den tredje årsdagen av den statskupp som avsatte den valde presidenten i Honduras tvingades Paraguays president Fernando Lugo bort från presidentposten i en liknande "parlamentarisk" kupp. "Honduras blev till ett laboratorium för att testa det som nu sker här", förklarade Lugo för IUL:s regionalsekreterare, Gerardo Iglesias, som reste till Asunción för att visa internationell solidaritet med den demokratiska motståndsrörelsen. "Nu förbättrar man tekniken i Paraguay".
Kuppen i Honduras år 2009 fördömdes till en början av både regionala organisationer och USA. Den följdes dock snabbt av det farsartade valet av en "de facto"-regering och den ursprungliga vågen av sanktioner och fördömanden gav snart vika för tillbakadraganden, passivitet och erkännande.
Med demokratin i ruiner inledde Honduras en mardrömslik period som präglades av förtryck och ökande fattigdom. Fackföreningsmedlemmar, bondeaktivister och journalister har mördats ostraffat. Trots detta fortsätter de demokratiska krafterna att göra motstånd.
Paraguay, precis som Honduras, är ett förtvivlat fattigt land som präglas av extrem ojämlikhet. Marken är fortfarande nyckeln till rikedom och makt. Sammanstötningar mellan jordlösa bönder och säkerhetskrafter, där de exakta omständigheterna fortfarande är oklara, användes som förevändning för kuppen. De magnater på landsbygden som frodades under den långa Stroessner-diktaturen klamrar sig fast vid sina privilegier med alla medel.
Den senaste nya latinamerikanska kuppmodellen, där det totalitära styret inte kommer förrän efter det att de demokratiska ledarna har avsatts snabbt och i tysthet, får inte följas av en "de facto"-regering och smygande legitimering. Alla tänkbara påtryckningar måste fortsätta till dess att Lugo kan återvända till presidentposten och samtidigt måste påtryckningarna återupptas mot Honduras regering.
[2]