G20-ledarna lovade stänga skatteparadisen på sitt kristoppmöte i april 2009, men en ny studie visar att de frodas mer än någonsin förr.
Medan arbetstagarna blir tillsagda att dra åt svångremmen och pensioner och offentliga tjänster kapas brutalt, har världens rikaste investerare gömt undan upp till 32 triljoner USD – vilket motsvarar 45% av BNP i världen, dvs den årliga produktionen av varor och tjänster – från sina länders skattemyndigheter.
"The Price of Offshore Revisited" [1], grundar sig på noggrant framtagna uppgifter från Bank for International Settlements och Internationella Valutafonden IMF, och utesluter icke-finansiella tillgångar inklusive fastigheter för annars skulle brottets omfattning vara ännu större. "Denna offshore-ekonomi är stor nog för att få stor inverkan på uppskattningar gällande orättvisorna i rikedom och inkomster liksom på uppskattningar av ländernas intäkter och skuldsättningskvoten. Och – viktigast av allt – den har mycket omfattande negativa följder för den nationella skattebasen i "käll"-länderna", förklarar författaren.
Så få som 92 000 personer svarar för hälften av denna obeskattade gömma av rikedomar, 001% av världens befolkning. För att använda Occupy-rörelsens språkbruk, utgör vi de 99,999 procenten.
Argumenten för att eliminera skatteparadisen har i stort sett försvunnit ur den offentliga debatten sedan Gordon Brown förklarade dem på väg att dö ut och OECD lydigt la fram ett dokument för att styrka detta absurda påstående. Åtstramningen blir lättare att svälja om man kan hävda att det verkligen inte finns några pengar. Det är dags att på nytt placera denna fråga, och pengarna, i centrum för den offentliga debatten. Det vore även bra att följa upp denna undersökning med en ny titt på hur stora beskattningsbara inkomster som transnationella företag idag gömmer från de statliga myndigheterna genom transferprissättning och andra redovisningsknep.