2009 avslutades med en stor facklig seger i Indien när fackföreningar som representerar drygt 1 200 arbetare på Nestlé Indiens fabriker i Moga, Ponda och Bicholim för första gången tecknade kollektivavtal om löner och förmåner – något som de kämpat för i ett år. Avtalen omfattar även löneskalor och löneuppgifter som tidigare ansetts som "affärshemligheter" av företaget.
Segern är desto viktigare eftersom Nestlé Indiens direktörer vägrade erkänna facket på Nestléfabriken i Ponda i Goa när det bildades 2001, vilket ledde till en rättsprocess som direktörerna medvetet förhalade i åtta år genom att begära ajournering 54 gånger.
I november 2008 krävde facken – som alla är medlemmar i IUL-anslutna Federation of All India Nestlé Employees – att företaget skulle sluta fatta ensidiga beslut om årliga lönehöjningar och istället börja förhandla med dem om lönerna. Men Nestlé Indiens direktörer vägrade löneförhandla och skakade istället fram ett domstolsbeslut som förbjöd facklig aktivitet närmare än 50-200 meter från de fyra fabrikerna i Moga, Samalkha, Ponda och Bicholim). I praktiken innebar detta att Nestlé Indiens anställda berövades sin grundläggande mötesrätt [läs bakgrunden här [1]].
Detta ledde till en upptrappning av kampanjen med veckovisa protester från och med den 16 april 2009. Kulmen nåddes med en massdemonstration utanför Nestlé Indiens huvudkontor i Gurgaon i utkanten av Delhi den 25 maj 2009. IUL stödde kampanjen från början och lämnade i maj 2009 in en formell protest hos OECD för att Nestlé bröt mot OECD:s riktlinjer för multinationella företag [läs mer om demonstrationerna och protesterna här [2]].
Utöver de veckovisa demonstrationerna vid respektive fabrik och massdemonstrationen utanför Nestlé Indiens huvudkontor bojkottade fackmedlemmar i Ponda och Bicholim alla evenemang som sponsrades av företaget och vägrade jobba övertid i över ett halvår – en enorm uppoffring i en tid när deras löner redan urholkades av skenande matpriser.
Men de ständiga påtryckningarna på lokal, nationell och internationell nivå tvingade till sist Nestlé Indiens direktörer att i september sätta sig vid förhandlingsbordet och för första gången börja prata löner. I december avslutades förhandlingarna och ett väldigt kliv framåt hade tagits mot ett uppriktigt erkännande av och verklig respekt för facket och de fackliga rättigheterna – efter decennier av övergrepp.
Ett fjärde indiskt Nestléfack erkänns av företaget och får förhandla
Den 5 januari tecknade facket på Nestléfabriken i Pantnagar – företagets nyaste (2006) och största anläggning i landet – sitt första kollektivavtal om löner och förmåner. Pantnagarfacket följer därmed i spåren på kamraterna på de övriga tre Nestléfacken i IUL-anslutna Federation of All India Nestlé Employees som ju redan tillkämpat sig rätten att förhandla om anställningsvillkoren.
Kampen för grundläggande rättigheter har varit hård sedan Nestléarbetarfacket Nestlé Mazdoor Sangh bildades i mars 2009 trots aggressivt motstånd från arbetsgivaren. Arbetarna tvingades genomföra massprotester och sittstrejker för att värja sig mot uppsägningar, nya arbetsbeskrivningar och andra försök från arbetsgivarens sida att stoppa registreringen av facket hos myndigheterna. I maj 2009 stängde arbetsgivaren av fyra fackledare från deras jobb redan dagen efter att ett trepartsavtal undertecknats som gjorde slut på en fyradagarsstrejk om fackliga rättigheter och olagliga uppsägningar [bakgrund [3]]. Facket blev inte registrerat hos myndigheterna förrän i september.
I samband med det avtal som nu nåtts får en av fackföreningens initiativtagare återgå till jobbet efter en tids avstängning.