Anställda på det tidigare statliga turkiska tobaksmonopolet TEKEL strömmade till Ankara från hela landet den 15 december 2009 för att protestera mot regeringens plötsliga beslut att lägga ner deras arbetsplatser.
I slutet av januari var de kvar i staden där de inrättat sig i provisoriska tält längs gatorna i närheten av turkiska centralorganisationen Türk-Is, som TEKEL-arbetarnas fackförening Tekgida-Is tillhör.
Runt 10 000 TEKEL-anställda anlände till Ankara tillsammans med familjemedlemmar och anhängare i december för att demonstrera för sina rättigheter som arbetstagare, för rättvisa och människovärde. De har tagit sig till den turkiska huvudstaden för att ställa en regering mot väggen som sviker sina löften, behandlar fackföreningen Tekgida-Is styvmoderligt och konsekvent undergräver de rättigheter Turkiets arbetstagare tillkämpat sig under åren.
Idag medverkar runt 4 000 personer i protesterna i Ankara. Många demonstranter har återvänt hem för att vara med sina barn under skollovet som just nu pågår. Men samtidigt har många barn rest till Ankara för att vara med sina föräldrar där på lovet. ”Våra barn har vuxit upp med motståndskampen”, sa en kvinna från staden Tokat i norra Turkiet som tidigare jobbade på en cigarettfabrik. Många av de här arbetarna har kämpat för sina rättigheter ända sedan slutet av 1990-talet när de första planerna för en privatisering av TEKEL presenterades.
Nu är de i Ankara för slutstriden. Deras arbetsplatser finns inte längre och om regeringen får som den vill kommer de att mista sin juridiska ställning som anställda och alla rättigheter och förmåner som detta medför, till exempel att representeras av facket. Regeringen har bestämt sig för att tillämpa ett lagutrymme på de före detta tobaksarbetarna som skulle förvandla dem till tillfälligt anställda med extremt osäkra kontrakt. Regeringen har redan tvingat på 19 000 arbetare som tidigare jobbade i statliga företag anställningar i enlighet med den så kallade paragraf 4-C och tobaksarbetarna och deras fack Tekgida-Is går nu i spetsen för kampen mot regeringens tvångsåtgärder och lagparagrafens avskaffande. 
TEKEL-arbetarna har fått starkt stöd av allmänheten som är klart positiv till deras kamp och medveten om dess vidare betydelse. Arbetarna har själva byggt sina tält av presenningar, plastduk och bubbelplast, men filtarna, sängarna och övriga möbler har de fått av Ankaraborna. Tekgida-Is har levererat kaminer, ved och kol till samtliga 25 tält och lokalbefolkningen skänker lastpallar och annat brännbart till demonstranterna. El får de från företag och privatpersoner i angränsande byggnader. En vårdmottagning har inrättats i Türk-Is’ byggnad och bemannas av frivilliga läkare och sköterskor. Farmakologförbundet skänker läkemedel, frisörförbundet klipper hår gratis och Ankarabor samlar in och tvättar deras kläder. Samtidigt som servitören på en restaurang som delvis blockeras av ett av tälten beklagade att affärerna gick dåligt sa han att TEKEL-arbetarna gjorde rätt i att protestera och att han var stolt över att restaurangen hjälpte dem med vatten och toaletter.
Arbetarna har också fått starkt stöd i medierna vilket har gett dem en ovärderlig möjlighet att skapa opinion.
För Tekgida-Is’ ordförande Mustafa Türkel är arbetstagarnas och fackets rättigheter en fundamental del av Turkiets demokratisering. Att försvara dessa rättigheter är viktigt eftersom det värnar demokratin. Hans handfasta ledarskap är en inspiration för arbetarna som drog igång kampen på TEKEL. Kväll efter kväll går han från tält till tält och ingjuter mod i arbetarna som fortsätter sin protestaktion under svåra förhållanden långt hemifrån.