Tusentals otestade produkter som bygger på nanoteknik [1] – där naturliga och konstgjorda material manipuleras på atom- och molekylnivå – finns redan i kommersiell produktion: i livsmedelsförpackningar, kosmetika, sportartiklar, kläder, hushållsapparater. Och fler tillkommer ständigt, trots den totala avsaknaden av regelverk för utvärdering av deras effekter på människors hälsa och miljön. Ett växande antal laboratoriestudier tyder på att de konstruerade nanomaterialen eventuellt är akut giftiga. Det finns ett övertygande samband mellan de allmänt förekommande kolbaserade nanorör som används i många konstruerade nanomaterial och toxikologiska förändringar i lungorna. Det har inte hindrat FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, Världsbanken och andra internationella institutioner från att hänvisa till ”hållbar intensifiering” och främja deras användning i jordbruksproduktionen.
Nanomaterials in soil – our future food chain [2] (Nanomaterial i jorden – vår framtida livsmedelskedja) är namnet på en ny viktig studie från amerikanska forskningsinstitutet IATP (Institute for Agriculture and Trade Policy). I studien poängteras de konkreta risker som den stigande tillförseln av nanopartiklar innebär för markens tillstånd och livsmedelsproduktionen.
Nanomaterial tillsätts i insatsvaror som handelsgödsel och bekämpningsmedel och kan därför tränga ner i marken och via den in i livsmedelskedjan. De tränger också ner i åkermark genom rötslam, en restprodukt från reningsverk som i allt högre grad innehåller nanorester från konsumentinriktade och kommersiella tillämpningar.
Markens tillstånd – själva grundvalen för livsmedelsproduktion – beror på en skör ekologisk balans mellan organiskt material, mikroorganismer, mikro- och makrofauna, mineralinnehåll, klimat och andra förhållanden. Den bräckliga jämvikten är lätt att rubba – och rubbningar kan vara ödesdigra. Dagens livsmedelsproduktion förstör marken upp till tusen gånger snabbare än den kan återhämta sig på naturlig väg.
Bevisen som presenteras av IATP pekar på att de konstruerade nanomaterialen i jordbruket eventuellt har allvarliga konsekvenser. Med tanke på de möjliga riskerna måste försiktighetsprincipen tillämpas så att vi kan försäkra oss om att de här produkterna hålls borta från marken, både som insatsvaror och rötslam.
Att försvara markens biologiska mångfald är ett centralt inslag i försvaret av alla människors rätt till mat, men i dagsläget finns inget nationellt eller internationellt ramverk som garanterar detta. Det är ett juridiskt svart hål som förvärras av den fullständiga avsaknaden av nanospecifika regler för konsumentprodukter och arbetsmiljö, inklusive lantarbetarnas livs- och arbetsvillkor.
För snart sex år sedan lanserade en internationell koalition av 44 nationella och internationella fack samt folkhälso- och miljöorganisationer – bland annat IUL, dåvarande ITUC och amerikanska AFL-CIO, BCTGM och United Steelworkers – ett upprop för en kraftfull och heltäckande [3] tillsyn och reglering av nanotekniken och dess produkter på alla nivåer.
Initiativet lyckades inte hejda den lavin av kommersiella produkter som släpptes på marknaden. Nya initiativ behövs, med ännu större uppslutning. Att mobilisera för en sådan bred uppslutning mot ett hot som är osynligt för blotta ögat blir inte lätt. Men det måste göras.