Rätten till mat baserar sig på centrala människorättsinstrument (deklarationer, konventioner, avtal) där regeringar och stater åläggs att inte bara värna den här grundläggande rättigheten utan dessutom aktivt måste se till att rätten till mat förverkligas i praktiken. Icke-statliga parter – till exempel de mat- och jordbruksjättar som alltmer dominerar det globala livsmedelssystemet – måste också följa den internationella människorätten och bland annat försäkra sig om att de inte bryter mot mänskliga rättigheter i sin verksamhet.
I en ny rapport riktar FN:s specialrapportör för rätten till mat, Olivier De Schutter, en rad starka rekommendationer till regeringar och företag vad gäller ”deras skilda men komplementära ansvarsområden i internationell lag” beträffande förverkligandet av rätten till mat.
En av utgångspunkterna i rapporten är att drygt hälften av de svältande i världen är matproducenter – lantarbetare och småbönder – och att förverkligandet av rätten till mat förutsätter aktiva insatser inuti själva livsmedelssystemet för att hantera industrijordbrukets olika konsekvenser (uppköpare, förädlare, detaljister).
Olivier De Schutter föreslår bland annat följande åtgärder rörande lantarbetarna och rätten till mat:
- stater måste ratificera och tillämpa alla ILO-konventioner som gäller jordbruks- och livsmedelssektorn
- nationella lagar måste innehålla en minimilön som det går att leva på enligt vad som fastslås i internationella människorättsnormer
- tillräckliga resurser måste avsättas för att efterlevnaden av dessa normer ska kunna kontrolleras med hjälp av arbetsinspektörer inom jordbruket
- stater måste lagstifta om miniminivåer för socialförsäkringar för lantarbetare som motsvarar det som tillämpas i andra branscher och sektorer
- obligatoriska register för lantarbetare måste upprättas och obligatorisk licensiering av bemanningsföretag införas
- internationella ramavtal ska förhandlas fram med globala fackföreningar som för att vara effektiva "måste värna arbetstagarnas grundläggande rättigheter genom hela försörjningskedjan och omfatta inte endast den personal som är anställd direkt hos de transnationella företagen, utan även personalen hos deras leverantörer, kontraktsodlare eller samarbetspartners."
Rapporten Agribusiness and the Right to Food (Jordbruksindustrin och rätten till mat) som dessutom formulerar en rad viktiga förslag för att skydda småbönder och främja förverkligandet av deras rätt till mat kan laddas ner här [1] på engelska, franska och spanska.