För den som följer de brittiska parlamentsutfrågningarna om Krafts köp av Cadbury är det svårt att inte dra slutsatsen att Kraft antingen tagit lätt på sanningen eller varit inkompetenta – eller bägge – i företagets cyniskt manipulativa lek med falska förhoppningar rörande Cadburys fabrik i Somerdale (se Kraft on a Diet - How Many Union Jobs Lighter? [1]). Kommittén (vars rapport, inklusive utskrifter av vittnesmål från Unite, finns här [2]) hade också en del att anmärka på hur de kortsiktiga investerarna offrat företagets långsiktiga intressen för snabba reavinster och vad detta betytt för de anställda och deras lokalsamhällen.
Vad har då Krafts vd Irene Rosenfeld (som retade upp kommittén och brittiska allmänheten genom att vägra komma till utfrågningarna) lärt sig av den här historien? Folk är "lite upprörda", sa Rosenfeld till Wall Streeet Journal i en intervju den 19 april. Och hur reagerade Kraft på denna upprördhet?
– Vi gör enkäter för att ta reda på vad folk tycker, berättar Rosenfeld.
Cadburys anställda i Storbritannien är inte de enda som är upprörda över affärens konsekvenser. "Upprördheten" delas av Kraftanställda i hela världen, som frågar sig vad de 675 miljoner USD i planerade besparingar som Kraft lovat krama ur systemet för att betala för köpet – utöver de besparingar som redan presenterats – får för konsekvenser för deras jobb. Warren Buffet – som genom Berkshire Hathaway är en av de största delägarna i Kraft – är också "upprörd". Han har kallat förvärvet "korkat" (i motsats till vad han sa innan affären, när han kallade den "dålig") och ytterligare skruvat upp förväntningarna på ännu större besparingar och nedskärningar. Buffet var lite mer diplomatisk om Rosenfelds bonuspaket på 26 miljoner USD, men kunde dölja sin irritation när han pratade med journalister på Berkshire Hathaways senaste årsmöte. Och självklart var det ingen som föreslog någon enkät för att ta reda på vad Krafts anställda tycker...
Fackföreningar i hela världen har krävt att Kraft ska börja föra globala samtal med IUL och IUL:s medlemsförbund, men Rosenfeld framhärdar i att "lösningen" på upprördheten är att "följa de etablerade kommunikationskanalerna". Problemet är bara att de här kanalerna inte existerar i stora delar av världen, till exempel i Nordamerika där företagets negativa inställning till facket är välkänd. Men inte heller i andra delar av världen – till exempel Sydafrika där Kraft erkänner och förhandlar med facket – har frågan besvarats. Och roten till det onda är att Kraftkoncernen centralt stakar ut den globala kursen samtidigt som man vägrar låta facket möta de globala beslutsfattarna.
I det läget är det inte enkäter som Kraft behöver "för att ta reda på vad folk tycker". Reuters rapporterade den 29 januari att Kraft inte ens kunde säga hur många jobb som försvann efter att de köpte Lu av Danone! Om Kraft på allvar ska kunna fjärma sig från den sparhets som ständigt följt på investerarnas kvartalsvisa uppmaningar, ja då måste företaget titta på hur andra globala matjättar utvidgat det fackliga erkännandet till internationell nivå. Tack vare detta har genuina förhandlingskanaler öppnats och man har kunnat ägna sig åt det som är väsentligare än skadebegränsning. Lyckas inte Kraft med det här så kommer folk med all sannolikhet att fortsätta vara "upprörda".