En långvarig facklig kamp för arbetsmiljöregler för den mycket giftiga livsmedelstillsatsen diacetyl leder nu till strikta arbetsmiljönormer i delstaten Kalifornien i USA. Det kaliforniska initiativet har hittills inte lett till någon motsvarande tvingande norm på federal nivå, men federala myndigheter har utvidgat sina frivilliga riktlinjer så att de nu omfattar diacetylersättningar som är lika livsfarliga. I EU är allt däremot precis som vanligt och inte ens en säkerhetsöversyn är aktuell för den eventuellt dödliga arbetsplatsrisken.
Diacetyl (som också kallas butandion och 2,3-butandion) är en kemikalie som används självständigt eller tillsammans med andra kemikalier som artificiellt smakämne. Det handlar mest om mejerismaker (t ex smör, ost), ”bruna smaker” (t ex kola, smörkola, brun farin, lönnsirap, kaffe) och vissa fruktsmaker. Kemikalien används också i vanilj, te och andra smaktillsatser.
Diacetyl har definitivt kopplats till den sällsynta men mycket farliga lungsjukdomen obliterativ bronkiolit – som idag är allmänt känd i USA som ”popcornlunga” (”popcorn workers lung”) efter en mängd fall bland arbetare som tillverkade mikrovågspopcorn med smörsmak, där diacetyl används i relativt stora doser. Obliterativ bronkiolit feldiagnostiseras ofta som astma eller emfysem men skiljer sig från de sjukdomarna genom att den förstör bronkiolerna mycket snabbt. Bronkiolerna är luftrörens finaste förgreningar och popcornlunga leder till försämrad lungkapacitet.
Diacetyl har i årtionden använts som livsmedelstillsats men innehållsdeklareras vanligen som ”aromämne” eller ”smörarom” på varans etikett – om den ens anges. Bristande reglering och otillräckliga krav på innehållsdeklaration gör att ingen vet hur stor arbetstagarnas exponering är globalt.
Diacetyl finns i mängder av aromämnen som används vid tillverkningen av frysmat och snacks (bland annat mikrovågspopcorn och potatis- och majschips), konfektyr, bageriprodukter, mejerivaror (bland annat smältost, gräddfil och keso), kommersiella kakmixar, glasyrer, salladsdressingar, såser, marinader, mat för husdjur och andra förädlade livsmedel och drycker. Amerikanska forskare uppskattar att diacetyl används vid tillverkningen av runt 6 000 kommersiella produkter.
Anställda på restauranger och storkök är också i farozonen, eftersom diacetyl är en vanlig ingrediens i margarin, matfetter, matoljor och matlagningssprejer. De här ingredienserna släpper ifrån sig giftångor när de upphettas i samband med tillredning.
I USA – där allt fler livsmedelsarbetare drabbas av popcornlunga – har IUL-anslutna livsmedelsarbetarfack försökt pressa fram en lag som skulle tvingat det federala arbetsmiljöverket OSHA att formulera obligatoriska gränsvärden för diacetyl och reglera rutinerna för exponering, kontroll och övervakning.
Lagförslaget fastnade i kongressen, men UFCW i Kalifornien – en delstat med ett 20-tal aromämnesfabriker plus en stor livsmedelsförädlingsindustri – ansökte hos delstatsmyndigheterna om en omedelbar tillfällig undantagsnorm för diacetyl. I slutet av 2010 svarade Kaliforniens arbetsmiljöverk med en juridiskt tvingande norm som kräver att arbetsgivarna skapar ett reglerat område för varje process där diacetyl används, om processen inte är innesluten. Normen innehåller detaljerade säkerhetsåtgärder, bland annat ett skriftligt diacetylkontrollprogram, stränga krav på innehållsdeklaration och regelbunden övervakning av exponeringsnivåer. Personlig skyddsutrustning är obligatoriskt och olika sorters andningsskydd krävs beroende på koncentrationsgraden. Arbetsgivaren ska tillhandahålla utbildning och hälsokontroller utan kostnad för de anställda.
Som reaktion på de allt fler stämningarna för popcornlunga har vissa stora företag högljutt meddelat att de övergått till ”diacetylfri” tillverkning, inklusive ”diacetylfria” mikrovågspopcorn. Problemet är bara att de vanligaste diacetylersättningarna är kemiskt besläktade med diacetyl och eventuellt har liknande skadeverkningar på lungorna. Det gäller till exempel kemikalierna 2,3-pentandion, 2,3-hexandion, 2,3-heptandion, acetoin och diacetyl-trimer.
I januari 2011 utvidgade amerikanska OSHA sitt så kallade ”National Emphasis Program” (NEP) och formulerade säkerhetsriktlinjer enligt vilka mikrovågspopcornsfabriker ska använda de här diacetylersättningarna. Men varken programmet eller reglerna för aromämnen anger tillåtna exponeringsnivåer. Och ingendera är juridiskt tvingande normer.
Enligt NEP-programmet upprätthåller myndigheterna åtminstone ett arkiv över mikrovågspopcornsfabriker där personalen eventuellt är i farozonen. I EU tillstår regleringsmyndigheter, arbetsmiljö- och handelsorgan den omfattande användningen av diacetyl i livsmedelsförädling och aromämnestillverkning. Men de har aldrig offentliggjort uppgifter om var och hur kemikalien används, hur många som exponeras och vad det finns för resultat från hälsokontroller eller forskning om diacetylexponering som ett arbetsmiljöproblem.
EU:s arbetsmiljödirektiv formulerar idag inga gränsvärden för diacetyl, som aldrig utvärderats vad gäller inandning eller andra former av exponering vid tillverkning. EU:s lagstiftning om aromämnen specificerar inga användningsnivåer. Inte heller anger de vilka livsmedelskategorier som får innehålla aromämnen. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har i korrespondens på senare tid hävdat att diacetyl är konstaterat ofarligt, att ingen ny utvärdering genomförts, att myndigheten inte har sådana planer, samt att utvärdering faller utanför myndighetens mandat som begränsar sig till oral exponering, inte inandning.
Den europeiska passiviteten inför en välkänd och livsfarlig arbetsmiljörisk står i skarp kontrast till den tvingande normen i Kalifornien. Klicka här för IUL:s senaste arbetsmiljölarm om diacetyl [1] (på engelska), med all bakgrundsinformation och regleringsförslag.